1791-1882 Italian Francesco Hayez Galleries Hayez came from a relatively poor family from Venice. His father was of French origin while his mother, Chiara Torcella, was from Murano. The child Francesco, youngest of five sons, was brought up by his mother sister, who had married Giovanni Binasco, a well-off shipowner and collector of art. From childhood he showed a predisposition for drawing, so his uncle apprenticed him to an art restorer. Later he became a student of the painter Francisco Magiotto with whom he continued his studies for three years. He was admitted to the painting course of the New Academy of Fine Arts in 1806, where he studied under Teodoro Matteini. In 1809 he won a competition from the Academy of Venice for one year of study at the Accademia di San Luca in Rome. He remained in Rome until 1814, then moved to Naples where he was commissioned by Joachim Murat to paint a major work depicting Ulysses at the court of Alcinous. In the mid 1830s he attended the Salotto Maffei salon in Milan, hosted by Clara Maffei (whose portrait Hayez painted for her husband), and he was still in Milan in 1850 when he was appointed director of the Academy of Brera there. Assessment of the career of Hayez is complicated by the fact that he often did not sign or date his works. Often the date indicated from the evidence is that at which the work was acquired or sold, not of its creation. Moreover he often painted the same compositions several times with minimal variations, or even with no variation. His early works show the influence of Ingres and the Nazarene movement. His later work participates in the Classical revival.  Related Paintings of Francesco Hayez :. | Ruckenansicht einer Badenden | Der siebente Kreuzzug gegen Jerusalem | Romeo und Julia | Bather viewed from behind | Portrait of the family Stampa di Soncino |
Related Artists:
Cassius Marcellus Coolidge
(September 18, 1844?CJanuary 13, 1934) was an American artist, best known for a series of nine paintings of anthropomorphized dogs. Born in upstate New York to abolitionist Quaker farmers, Coolidge was known to friends and family as "Cash." While he had no formal training as an artist his natural aptitude for drawing led him to create cartoons for his local newspaper when in his twenties. He is credited with creating Comic Foregrounds, life-size cutouts into which one's head was placed so as to be photographed as an amusing character. In 1903, Coolidge contracted with the advertising firm of Brown & Bigelow of St. Paul, Minnesota, to create sixteen oil paintings of dogs in various human poses.
John Kensett
1816-1872 John Kensett Art Galleries Artist John Frederick Kensett was born on March 22, 1816 in Cheshire, Connecticut, and died on December 14, 1872 in New York City. He attended school at Cheshire Academy, and studied engraving with his immigrant father, Thomas Kensett, and later with his uncle, Alfred Dagget. He worked as engraver in the New Haven area until about 1838, after which he went to work as a bank note engraver in New York City. In 1840, along with Asher Durand and John William Casilear, Kensett traveled to Europe in order to study painting. There he met and traveled with Benjamin Champney. The two sketched and painted throughout Europe, refining their talents. During this period, Kensett developed an appreciation and affinity for 17th century Dutch landscape painting. Kensett and Champney returned to the United States in 1847. After establishing his studio and settling in New York, Kensett traveled extensively throughout the Northeast and the Colorado Rockies as well as making several trips back to Europe. Kensett is best known for his landscape of upstate New York and New England and seascapes of coastal New Jersey, Long Island and New England. He is most closely associated with the so-called "second generation" of the Hudson River School. Along with Sanford Robinson Gifford, Fitz Hugh Lane, Jasper Francis Cropsey, Martin Johnson Heade and others, the works of the "Luminists," as they came to be known, were characterized by unselfconscious, nearly invisible brushstrokes used to convey the qualities and effects of atmospheric light. It could be considered the spiritual, if not stylistic, cousin to Impressionism. Such spiritualism stemmed from Transcendentalist philosophies of sublime nature and contemplation bringing one closer to a spiritual truth. In 1851 Kensett painted a monumental canvas of Mount Washington that has become an icon of White Mountain art. Mount Washington from the Valley of Conway was purchased by the American Art Union, made into an engraving by James Smillie, and distributed to 13,000 Art Union subscribers throughout the country. Other artists painted copies of this scene from the print. Currier and Ives published a similar print in about 1860. This single painting by Kensett helped to popularize the White Mountain region of New Hampshire. Kensett's style evolved gradually, from the traditional Hudson River School manner in the 1850s into the more refined Luminist style in his later years. By the early 1870s Kensett was spending considerable time at his home on Contentment Island, on Long Island Sound near Darien, Connecticut.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.